Hallsjö Nyhem

 

Rickard har introducerat mig till dom Smålänska auktionerna, och ja, det är precis som i Emil i Lönneberga. I början var jag lite skepptisk, jag gillade inte att behöva gå hela dagen att vänta på att få ropa in en liten skål, som tanten på andra sidan bordet också har gått hela dagen och väntat på, och som råkar ha en större plånbok än en själv, vilket resulterar i att man efter en hel dags väntan ändå får åka hem utan den där skålen. Men det är så reglerna är och nu tycker jag att det är de som är charmen, att få gå och vänta, hoppas, längta och bygga upp förväntningar. För sen finns det inget som är så roligt som när man vinner budandet och får den där lilla skålen man verkligen vill ha.

 

Mitt absolut bästa auktionsfynd är en radion. Den stod på ett bord inträngd och nästan gömd bland annat krimskrams, det regnade lite ute så den hade blivit lite blöt och någon hade klipp av strömkablen, så nej, den såg inte så roligt ut där den stod. Men när jag kikade närmare såg jag att det var en radio från Tivoli Audio. Det är ju alltid en chansning att köpa elektronik eftersom man inte har en aning om det fungerar, men jag chansade. Jag var såklart helt lyrisk, men försöker dölja det väl och låtsades som att de inte alls va något speciellt med den där radion som stod där. Kanske visste ingen annan vad det var för radio? När utroparen äntligen kom fram till radion började han med "-Här har vi någon slags radio!?". (Yes, dom hade ingen aning!) Budet började på 50:- och hade jag haft lite is i magen hade jag nog fått den för 30:-, för det var ingen annan förutom jag som budade. Så den här fantastiska radion blev min för 50:-. Bytte strömsladden mot en ny vi hade hemma och sen fungerade perfekt!